När jag var liten kommer jag ihåg hur spännande det var att sitta och lyssna till farfars berättelser om hur det var när han var ung. Han kunde sitta i timmar och berätta om allt och alla, det märktes att han saknade den tiden och han kommer ihåg detaljer som om det var igår.

Det fanns saker jag hellre lyssnade på än annat, men jag ville inte störa farfar i hans minnen så när han väl berättade så satt jag bara och lyssnade intresserat till mitt favoritämne kom upp, hästar. Jag visste alltid att han förr eller senare skulle komma till den delen eftersom han hade haft hästar i hela sitt liv. Han visste dessutom hur mycket jag också gillar hästar så jag tror att han nog tog tillfället i akt att berätta en massa andra saker innan han kom till det jag verkligen ville höra. Kanske var det också ett sätt att lära mig att ha tålamod, det har jag tänkt på i efterhand.

Farfar vann pengar

När jag minns dessa timmar när jag satt uppkrupen i fåtöljen och lyssnade på farfar så inser jag hur mycket jag faktiskt lärde mig om livet. Även om jag inte insåg det just då. Jag tror även att farfar smittat av sig med sin passion för hästar och framförallt trav, eftersom jag blev lika tokig som han i det. Berättelserna om allt bus de gjorde med arbetshästarna, som att smyga ut i sommarhagen nattetid och rida, var en av de mest spännande historierna. Han kunde verkligen berätta på ett inspirerande sätt. Men en annan favorit var alla travtävlingar, speciellt den där han som liten pojke vann pengar när han satsade på familjens häst. Jajemän, redan då var det frågan om att spela för pengar. Det kunde vara pokerspel eller andra kortspel, och så givetvis spel på hästar.

Jag har för mig att farfar sa att han egentligen inte fick spela eftersom han var för ung, men att han hade fått sin äldre kusin att spela åt honom. Kusinen var smart dock, han tog tio procent av vinsten. Nu tror jag inte att farfar egentligen spelade för pengarna utan mest för den extra spänning det innebar. Det har slagit mig i efterhand att det kanske var den första gången han vann pengar som gjorde att han blev intresserad av all typ av spel. Jag fick ofta följa med honom på bingo förr i tiden. Och när han blev för svag för att vara ute och ränna så fick jag hjälpa honom att hitta spel online. Först visade jag honom bara sidor med spel som var gratis, men jag borde ha förstått att det inte räckte för honom. En dag när jag kom dit hade han själv hittat till pokerstarscasino.eu. Glädjen han fann i spel var så mycket värd för oss alla. Jag blev lite nostalgisk nu, tillbaka till travet. När han var barn så fanns det inte så många travbanor som idag, istället arrangerades bygdetrav och istrav (som var en form av bygdetrav men på is). Man plogade helt enkelt upp en travbana på isen och sedan utrustades hästarna med rejäla broddar så att de fick bra fäste. Det var folkfest när dessa istrav hölls.

Farfar vann pengar

Istrav på Brunnsviken

Redan i början av 1900-talet så körde man regelbundet istrav på Brunnsviken i Stockholm, det var alltid väldigt mycket publik vid de tävlingarna. Det finns dokumenterat att istrav arrangerades på 45 olika platser runt om i Sverige år 1907. Men det var då bara de större tävlingarna som var officiella. Runt om i byarna hölls det väldigt många mindre tävlingar på sjöar och tjärnar. Det blev mer att grannarna tävlade mot varandra på lördagarna under festliga former. I de officiella tävlingarna bedrevs senare organiserad och laglig betting. Det handlade om att pricka in vinnaren i första hand. Det var först senare som man kunde börja spela även platsspel. Hästarna i loppen gavs handikapp genom tidstillägg vilket var ett system med brister, det kunde därför påverkade både humör, taktik och viljan att segra. Taktiken blev alltså att vinna på så dålig tid som möjligt för att undvika stora tillägg i kommande starter. Istrav gick under det man kallade bygdetrav. Det var beteckningen på de travtävlingar man genomförde på sjöisar eller andra banor, arrangerade av lokala travsällskap. Bygdetrav har körts under en långtid och är fortfarande oerhört populära sommarttid. De har även en viktig funktion som inkörsport för blivande kuskar och att uppräthålla intresset hos travintresserad publik.

Bygdetrav är en trevlig företeelse än idag

I början var det dock bara istrav man körde. Däremot har man svårt att enas om vart det egentligen började. Många hävdar att det var i Arvika, på Kyrkvikens is i slutet av 1800-talet. Eller kanske var det Dunderängsviken utanför Sunne i Värmland? På många av de ursprungliga isarna körs det fortfarande bygdetrav när vädret tillåter, men det är inte så ofta. De flesta bygdetrav körs på land och innefattar nu även montélopp, ponnylopp och annat. Men möjligheten att spela på loppen finns kvar, det används en enklare form av totalisatorspel. Däremot har licensbestämmelserna skärpts på senare år och det har inneburit att antalet anmälningarna gått ned för vissa banor som arrangerar bygdetrav. Givetvis är det bra att man vill ha någon slags kontroll över startande hästar så att man inte bara kommer med vilken som helst som inte är förberedd, men samtidigt förstör man för de som  vill använda bygdetrav till att träna upp hästar inför start på permanenta banor.